Att bifoga bilder eller video till en remiss kan ge ett helt annat beslutsunderlag – men hur ska materialet egentligen tas för att ge bästa möjliga bedömning? Trots att digital bild- och videodokumentation används allt oftare inom svensk hälso- och sjukvård, finns inga nationella riktlinjer som anger tekniska krav på hur bilder och filmer ska tas eller vilka format som ska användas. Däremot finns flera vägledande dokument både nationellt och internationellt som beskriver god praxis.
God praxis för bilder och video
Internationella riktlinjer från Institute of Medical Illustrators (IMI) och kliniska publikationer i BMJ och PubMed betonar vikten av standardisering – samma ljus, vinkel, avstånd och bakgrund vid varje tillfälle. För bilder rekommenderas minst två till tre vyer: översikt, detalj och sidovy. Vid video är stabilitet och tydlighet centralt, med flytande bild (minst 24–30 fps) och tydlig rörelse. För svenska förhållanden hänvisar flera regioner (bl.a. Västerbotten och Uppsala) till behovet av god bildkvalitet och säker hantering, men lämnar tekniska detaljer till verksamheterna att själva fastställa. I regeringens promemoria Ds 2023:27 "Effektiv och behovsbaserad digital vård" påpekas att vissa remisser avslås när bilderna håller för låg kvalitet – ett tecken på att området behöver tydligare vägledning.
Rekommenderad grundnivå
Utifrån tillgänglig kunskap kan följande miniminivå föreslås för bilder och video i remisser: • Stillbilder: minst 8–12 MP upplösning. Neutral bakgrund, god belysning, vinkelrätt mot objektet. • Video: minst 1080p och 30 fps, stabil kamera, flera vinklar vid funktionell bedömning. • Dokumentation: datum, kroppsdel, vem som tagit bilden och samtycke från patient. • Säkerhet: krypterad överföring, ingen lagring på privata enheter. Används mobiltelefon skall den ha MDM.
GEDOC Kommenterar
Belysning är centralt, en god belysning gör att färgskiftningar och detaljer framträder tydligare. Vid videotagning, tänk på att röra kameran långsamt. Ta tiden att filma kringliggande områden som tex långsamt in i örongången även om det är trumhinnan du vill visa. Dels ger det möjlighet för någon annan att följa undersökningen och hinna uppfatta vad som sker, dels kan det vara viktigt för den som bedömer filmen att få se tex närliggande hudområden. Stanna upp ett par sekunder när du har en bra bild över det område du vill remittera eller dokumentera, denna tid underlättar för den som tittar i efterhand. Vid foto tag flera bilder i olika vinklar, ljus och speglingar kan göra att två bilder i kombination ger svaret. En bild "säger mer än tusen ord" – och en film ger orden djup. Ta därför med fördel en video vid diagnostiken, den är lättare för någon annan att sätta sig in i än en bild.
Källor
Institute of Medical Illustrators, National Guidelines: Wound Management Photography, 2019. BMJ 2021;378:e067663, Medical photography using mobile devices. PubMed 2022;35993857, Capturing Essentials in Wound Photography. Regeringskansliet, Ds 2023:27 – Effektiv och behovsbaserad digital vård. Region Västerbotten, Regler för filminspelning, fotografering och ljudupptagning, 2023. Region Uppsala, Remisshantering och prioritering – plastikkirurgi, DocPlus STYR-10656.
Slutsats
Sammanfattningsvis: Bild- och videodokumentation i remisser kan avsevärt förbättra beslutsunderlagen för vårdgivare. Genom att följa god praxis för belysning, stabilitet och dokumentation säkerställs att materialet håller den kvalitet som krävs för korrekta bedömningar. GEDOC AB tillhandahåller lösningar som möter dessa krav och underlättar en effektiv remisshantering.